evelsjo.blogg.se

kanske för att jag är van med det. Det är ett majstetiskt klätt manligt djur som ligger i min soffa och tittar på mig med små kisandes ögon varje dag jag kommer hem från jobbet. Ni som känner mig vet att jag, sedan länge, gärna väljer, att vara utan manligt "definitivt" sällskap.. Vad beror detta på. Jadu, mina glada. Jag vet inte. Det enda jag vet att jag medvetet har köpt hem ett svin och döpt honom till Frank och kallar honom min älskare. Jag döpte inte denna kudde till låt oss säga; Agnes eller Frankelina.. Nej, utan en man skulle det vara. Gärna i uniform - berättigad till att ge order. Säger denna kudde mer om mig än om soff/kuddmodet vi har idag? 

 

Jag tror att jag har kommit till insikt i min dåliga typ av kärlek till dåliga typer av män. Och bara därför höjer jag glaset ännu en gång till mitt manliga sällskap, Frank. Han är av tyg så det är ingen ingen som helst ko på isen, bara ett svin i min soffa.