/ Allmänt /

Blödiga Evelina

 Alltså igår blev jag så himla besviken på mitt morgonpromenix sällskap, att jag idag valde att fullkomligt överge denne äldre man jag inte längre känner mig rutinmässigt knuten till.. Istället valde jag att vara i gymmet. Sådär klockan sex på morgonen. Hm. Var det tomt? Nej. Och märkligt nog.. jag fick ingen rutinrelationskänsla med någon där. Jag blev istället nästan irriterad på att alla lampor var tända och att det redan, eller fortfarande, var lite sådär gym-svett-kvavt.. Men jag genomled mina marklyft, mina tappra assisterade chins, och de fruktansvärda hammercurls för mina små armar och kom till jobbet i tid!! Heja mig! Pigg och sådär mysigt hög man blir efter att ha spenderat en stund i bastun... När klockan slog nio, slog jag huvudet i skrivbordet och trodde på fullaste allvar att jag skulle slockna. Nu, fortfarande efter lunch, kan jag känna hur tung och trött mina armar är. MEN! Det är fredag, och jag överlever! Jag lärde mig någonting idag, där när pannan vänligt hälsade på skrivbordet, nämligen fatt jag kommer återförenas med promeneraren, jag få fan i mig vänta ut honom. Varje morgon ska jag gå där och skänka honom ett samvete när han inte dyker upp. Oh my mind will reach him.

 

Jag nämnde i föregående inlägg att jag har bakat en massa gottor och jag tänkte att jag skulle dela med mig lite av en av mina största inspirationskällor. Sanna, driver bloggen Tasty Health där det finns hundratals proteinrika recept som, för mig, är en stor hjälp, motivation och inspiration i köket. Förutom grymt goda recept så skriver hon även väldigt kloka inlägg om syn- och förhållningsätt till livet med träning. När jag känner mig lite blå på träningsfronten brukar jag klicka runt på bloggen, baka frysen full och sedan träna för att äta! Allt läks med lite gotte! ;) Jag har även givit mig själv äran att ha denna otroliga kvinna som PT och har haft det  de senaste 15månaderna, och det har hänt otroligt mycket med mig på dessa månader.

Lite tacksamhet blödig idag. Mot mig själv, mot mina förstående nära som stöttar mig, mot min coach och mot förändringen i sig. Efter 15 månader med regelbunden träning, kostschema och en ständig uppdatering av vikt, fotografering och sammanställning av veckor vågar jag erkänna att jag är stolt över det. Tiden går fasligt snabbt och det är fantastiskt roligt att titta tillbaka på vad som har varit och hur det är och vad som kommer.

Och med det, trevlig helg!