Öppna dig sinne, öppna dig för fan
Natten mot förra söndagen ställde vi svenskar tillbaka klockan en timme. Rätt skönt på morgonen och rätt förjävligt på eftermiddagen, bitterljuvt med andra ord. Men det verkar vara mer än bara timmen som är omställt i mitt liv. Av någon underlig anledning sitter jag och lätt stressigt knåpar fram en önskelista inför jul, jag letar frenetiskt efter julklppar till mina nära och kära, funderar på vad jag ska bidra med till julbordet och sist men inte minst hur i helvete jag ska julinreda min lägenhet... Varför i guds namn gör jag detta, i slutet av oktober?!?! Jag är stressad? förmodligen, och vill gärna missa hela november -jag menar, det skulle inte göra så mycket -att vakna igen i början på december och välkomna lugnet som vänligt knackar på dörren. Men man kan bara inte missa en hel månad. (om man inte ligger däckad i influensa, som jag gjorde hela förra november! -dodged that bullet)
Så det är bara för mig att bita ihop och inse att det är hela november kvar. Gilla läget, Evelina, gilla läget. En månad som är fullproppad med händelser redan från första dagen.. Uuhuuh, this is soooo much fuuuun. Well.
Nu måste jag påminna mig själv om att jag inte är helt bitter, utan bara tillfälligt. Jag kommer att skylla på något så självförvållat som dieten. Även de obligatoriska kvinnliga ting, och slutligen även samhällstvånget för att tjäna pengar. Kort och gott kan jag avsluta det hela med någonting min mormor så klokt skulle ha sagt efter en kopp kaffe; Många bäckar små mitt guldhjärta, många bäckar små.
Men också är det såhär.. Av våra 12 månader så finns det två månader, som är fullkomligt värdelösa.. Tro det eller ej, april och november -är de två månader jag helt enkelt kan leva utan. Precis, jag skulle inte ens sakna dem. Över.huvud.taget!
Men äschdå. Kleta på ett leende och slakta 30 dagar av november. Bjud på något kul. Jag kanske tinar upp efter ett tag. Jag menar det; det kan bli kul?