evelsjo.blogg.se

Det finns något som jag hatar mer än mycket annat, och det är att känna mig svag eller otillräcklig gentemot migsjälv eller någon annan som jag har för avsikt att tillfredsställa på ett eller annat sätt. De senaste sju månaderna i mitt liv har kantats av två veckors illamående och värk, varje jävla månad. Detta mina fina vänner är alltså kopplat till den kvinnliga gåvan att kunna bära barn såsmåningom, men så länge du inte bär ett barn ska du kontinuerligt blöda. Punkt. Det finns människor som inte tror på mensvärk, utan tror att detta istället är ett påhitt som kvinnan har för att skylla vissa saker på. Vilket är så dumt att jag inte kan fatta det. Myten mensvärk liksom, idioter. 

 

För mig är det mest enerverande när en kvinna förlöjligar en annan kvinnas problem med kraftiga menssmärtor, smärtor som hindrar denna från sitt normala vardagsliv. Hur är det ens möjligt att det förekommer undrar jag? Ska inte det kvinnliga könet stå enade i den enda saken vi alla kvinnor har gemensamt? Varför pratas det inte mer om sjukdomen Endometrios, som är en DIAGNOS på att man kan ha fruktansvärda problem med mensvärk? SOm ändå 1 av 10 kvinnor lider av. Varför ska en kvinna drabbad av så kraftiga smärtor behöva förklara hur illa läget är för att få förståelse när hon säger, "jag kan inte, jag har sådan fruktansvärd värk att jag måste vara i soffan hela dagen?" "Åh ja, jag har också ont, ta en alvedon så släpper det säkert" Tack för tipset, verkligen. TRÖTT är vad jag blir. 

 

Det är så makalöst tråkigt och sorgligt att vissa personer måste uppleva för att förstå eller för att visa respekt. Vad hände med sunt förnuft och hänsyn till andra människors problem? Öppna era sinnen för att folk kan ha det värre än vad du har det, visa hänsyn eller håll käften. <-- Vilket gäller överhuvudtaget i alla situationer här i livet!

 

/Väldigt upprörd mensdrabbad Evelina