evelsjo.blogg.se

När jag var sjuk som barn fick jag alltid glass. Det var som en oskriven regel hemma hos oss. Idag när det känns som att min mage lika gärna ger upp om livet så tänkte jag att åsynen av glass skulle hjälpa mig lite. Mental läkning ni vet. Men nej, nu sitter jag här i mjukisbyxor med en hel jävla skål glass framför näsan på mig och inte ens så mycket som en blinkning åt glassen känner jag. Det enda som ser gott ut är bananen. Inte ens chokladsåsen eller kakaon. Jag blir lite ledsen faktiskt. Vad är det, om inte glass, som ska hjälpa mig i denna tid? Snart kommer jag att ha flyttat hemifrån bara för att känna mig hjälplös ensam vid krassliga dagar, ensam på födelsedagsmorgonen och ensamt inte ens vilja ha socker. Tillåt mig att bli förvirrad..

 

/E