evelsjo.blogg.se

Det här med att ta en kaffe to-go är för himla enkelt och en fantastisk boozt under en snöig dag. Vad som inte är så himla enkelt är att bära fler än en. Hur svårt kan det vara tänker ni? Jo, låt mig förklara. Allt började efter gårdagskvällens snövobbliga powerwalk, suget i benen efter tänker jag inte gå in i detalj på utan lämna det ett enkelt uttryck som: det var som det ihåligaste av ihåligt vakum i mina ben. Med det i åtanke spenderade jag frukosten, inte sittandes, utan liggandes i soffan en lång stund innan jag tog mig i kragen för att hurtigt ta till vara på min flexlediga morgon. Hurtigt står idag för --> rygg och biceps. Tofuckingché!

Jag kände mig inte sådär svinstark, men rätt busig och det är ju alltid roligt. Eller hur? Hur som haver så lämnar jag gymmet med skakiga armar och en sådär tröttvärk i ryggen när den brillianta ideén kaffe to-go slår mig. Vad i helvete har jag gett mig in på?? Jag kan inte låta mina fina kollegor vara utan kaffe....

För att göra en lång historia kort: Det är som en ren förbannelse att måsta bära sina egna ideér ibland. Det är en ekvation.. Morgonträning+mjölksyra+snövobbel+lynnighalka+tung hansväska och inte bag+matlådor+TRE KAFFE UTAN PÅSE!= katastrofalt trött kropp.  

 

Tack och lov så var det riktigt mumsigt kaffe, och det är fredag.

Ingen såndär ko på isen som man kan se ibland om lördagskvällarna.

Skönt. Annars, haanä!